Pier och råddjuret.

8 oktober, 2011

Pier Angeli upptäcktes vid sjutton års ålder när hon studerade konst i Rom, hon erbjöds spela en roll tillsammans med Vittorio de Sica i I morgon är det för sent. Filmen blev en succé och Angeli tilldelades de italienska filmkritikernas pris för bästa prestation. MGM uppmärksammades om den nya framstående aktris i Italien och erbjöd henne ett kontrakt i Hollywood, vilket hon genast antog. Hon hade en särskild kvalitet, hon var enkel och chosefri, och besatt ett särskilt vemodigt stråk. Hennes följande amerikanska produktioner gillades, hon bland annat en Golden Globe för mest lovande nykomling. Studiosystemet var emellertid ett obarmhärtigt lotteri för giriga småpåvar, och när MGM hittat en ny exotisk ingénue vid namn Leslie Caron skeppades Angeli över till Warner Bros. där hon fick spela i Paul Newmans debutfilm Silverbägaren. Under filmningen fick Newman besök av en vän som han introducerade för Angeli, detta var en trotsig ungtupp vid namn James Dean. Det omaka paret föll för varandra trots sina olika karaktärer, de blev oskiljaktiga. Dean blev mer aktsam i sitt leverne och det ryktades att han till och med bar kavaj vid ett tillfälle då han eskorterade Angeli till en premiär! Hennes strikt katolska mor tyckte inte att Dean var en passande kavaljer och Dean hade egna dubier. Angeli fann en annan man, sångaren Vic Damone, som passade mallen för det katolska idealet och gifte sig. Dean och Angeli glömde aldrig varandra. Angeli sade vid ett senare tillfälle att Dean var den enda hon verkligen älskat. Äktenskapet med Damone blev aldrig lyckligt och paret skilde sig efter några år. Skilsmässan och de häftiga vårdnadstvister som kom därefter blev något för pressgamarna. Angeli fortsattes att lånas ut till andra bolag, från Warner Bros. till Paramount och till sist Colombia. Slutligen återvände hon till MGM för att fullfölja sina förpliktelser till bolaget. Kontraktet förnyades aldrig. Studiosystemet hade fallit ihop och hon återvände till Italien, men icke desto mindre hoppfull. Även om Angeli fortfarande var den flicka som lämnat Italien för tio år sedan så hade Italien och dess filmindustri förändrats. Till hennes förvåning fick hon inte arbeta i Cinecittàateljéerna, i stället tvingades hon medverka i obskyra filmer, något hon fann kolossalt förödmjukande. Hon fann en annan man, Armando Trovajoli, som var en ambitiös kompositör men en distanserad, svartsjuk och nyckfull äkta man. Då hon en gång hade rest till Trieste för att spela in en film meddelade han tidningarna att han hade fått nog av hennes hysterier och skulle lämna henne: ”Finita la commedia!” När journalisterna frågade ut Angeli om detta visste hon ingenting. Hon reste hem, men detta var ingen nyck. Äktenskapet var över. Förnedringen av två misslyckandet äktenskap (som dessutom hade tagit slut under nedriga former), den förlorade kärleken och de roller hon nu fick resulterade i en djup olycka. Hon avskydde ensamheten. Vid 39 års ålder dog hon av vad som fastslogs vara en oavsiktlig överdos av sömntabletter.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: