Damen i svart.

24 september, 2011

Efter ett visst uppehåll inleder vi storstilat – med Barbara! Barbara var en synnerligen dramatisk uppenbarelse med sitt korpsvarta hår, sin långa slanka figur och svarta klädsel men besatt en enorm musikalisk sensibilitet. Få drabbar mig så obarmhärtigt som hennes oöverträffade känsloladdade intonation. Barbara (eg. Monique Serf) föddes år 1930 och som judinna i krigets Frankrike var hennes uppväxt kantad av svårigheter och kval. Familjen flyttade oavbrutet. Förutom de yttre omständigheterna led hon även inom hemmets väggar. Hennes far, som förgrep sig på henne, övergav familjen efter kriget och återvände aldrig. Efter misslyckade sångstudier och otaliga dagar och nätter på Paris kabaréer började utsikten långsamt ljusna. Hon skrev musik, hon skrev poesi, hon skrev pjäser; trots att sångerna var präglade av hennes introspektiva egenart och en djupt inetsad melankoli så var  hennes renderingar alltid fyllda av förbehållslös känsloutgjutelse.

Första kärleken: Mon enfance
Största kärleken: Pierre
Sannaste kärleken: Seule

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: